Skräckberättelse om en Demonisk Dagbok

Trägolvet knarrade under mina fötter medan jag letade mig fram genom det övergivna herrgårdshuset. Vinden utanför ven genom springorna i fönsterkarmarna, som om den försökte varna mig. Jag, Emma Johansson, var här för att skriva en artikel om byggnader med mörk historia, men något med detta hus kändes… annorlunda.

Ett golv­bräde gav vika under min vikt, och jag föll nästan. När jag böjde mig ner för att undersöka den lösa brädan, upptäckte jag ett hålrum. Min puls ökade när jag stack ner handen och kände något läderinbundet. En bok. Nej, en dagbok.

Den Demoniska Dagbokens Ritual Avslöjas

Jag slog upp den första sidan och möttes av en handstil så vacker att den nästan verkade övernaturlig. Men innehållet var långt ifrån vackert. Ord som ”offer”, ”anrop” och ”demon” fångade omedelbart min uppmärksamhet. Detta var inte bara en dagbok — det var anteckningar om offerceremonier och demoniska ritualer.

Mitt förnuft sa åt mig att lägga tillbaka den, att ringa Markus, min vän som var kriminolog med ett intresse för det ockulta. Men nyfikenheten drev mig att fortsätta läsa. Varje sida var fylld med detaljerade instruktioner om hur man framkallar något… eller någon.

Jag tog fram min telefon för att fotografera några av sidorna, men skärmen blinkade till och dog. Typiskt. Det var då jag hörde det — en viskning, så svag att jag först trodde det var vinden. Men den blev tydligare, formade ord på ett språk jag inte förstod.

En plötslig kyla spred sig genom rummet. Jag tittade upp och svär att jag såg en skugga röra sig längs väggen, en skugga som inte följde några naturlagar. Den svängde och vred sig som rök, men med ett syfte.

”Vad händer när man hittar en dagbok med demoniska ritualer?” frågade jag mig själv, rösten darrande. Svaret kom i form av en isande känsla längs min ryggrad. Något hade vaknat.

Jag ställde mig upp, dagboken fortfarande i min hand. Det kändes som om den pulserade, som om den hade ett eget hjärtslag. Trots rädslan kunde jag inte släppa den. Det var som om hemsökta husets hemligheter hade funnit sin väg till mina fingertoppar, och nu kunde jag inte fly.

När jag vände mig mot dörren, såg jag den — en gestalt så mörk att den verkade absorbera allt ljus. Den stod där, blockerade min flyktväg. Den rörde sig inte, andades inte. Den bara… väntade.

Det var i den stunden jag insåg mitt misstag. Genom att läsa orden högt hade jag omedvetet utfört den demoniska dagbokens ritual. Jag hade öppnat en port som aldrig skulle ha öppnats.

Skuggvarelsen tog ett steg framåt. Jag kände hur mina inre demoner manifesterades i fysisk form framför mig, en skräckberättelse om gränsen mellan människa och demon som blev verklighet för varje sekund.

Det sista jag minns innan mörkret omslöt mig var dagbokens sista sida, som lyste med ett onaturligt sken. På den stod ett enda ord, skrivet med vad som liknade blod: ”VÄLKOMMEN”.